Fastän mitt ansikte blivit invaderat av diverse plitor och målvikten försvunnit ngnstans i fjärran så känns livet rätt bra nu. Jag är botad från min svacka, fastän den höll i sig nästan en HEL vecka illa illa... men nu börjar jag se ljuset. Nu är det bara att kavla upp ärmarna och ta tag i livet! Akta er här kommer jag och kom ihåg det som inte dödar det härdar =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig ;)